Du är allsmäktig

Böner till gudar är böner till oss själva.
 
När du ber en bön till "Gud", ber du en bön till dig själv.
 
En subtil uppvigling mot dualiteten och en uppmaning om ditt eget fokus.
 
Du ber en bön för att du känner att det som smärtar "någon annan", någonstans också smärtar dig. Det är en illusion, men du ber dig själv om hjälp att döva smärtan i den del av dig själv som gör ont – en krigande stat, en sjuk släkting, en krympande regnskog eller något annat i andnöd.
 
– Hör Gud mina böner? frågar du.
 
Hör du dina böner?
 
Vi bör höra oss själva.
 
Den religiösa bönen måste vara historiens längsta monolog. 
 
Här sitter vi och pratar med oss själva. Konsulterar oss själva för tröst och hjälp.
 
Du är Gud, så du kan agera – men du behöver aldrig någonsin agera, för ingenting gör någonsin ont, försvinner eller går sönder.
 
Så fort vi inser det behöver vi inte be mer.