En liten tur i ett ekorrhjul


Dagens tanke:

Problemet med olyckan och improduktiviteten ligger i fenomenet åtta-till-fem-jobb, värderingen i kapital istället för tid (hur många timmars arbete och livstid kostar jeansen?) och den enorma distansen till allt vi brukade göra själva! Förblindade av more is more-kulturen. 

Sådana samband. 

Fick förresten nytt kontrakt för Skånska Dagbladet idag! Börjar jobba en dag efter att jag kommit hem till Sverige i augusti. Spännande. Men först: resereportage i Colombia.

Evig tillväxt?

Kan väl inte vara möjlig?

Jag får inte ihop det. Voltaire sa att problemen uppstod när den första människan drog en linje på marken och sa: "det här är mitt". Nu är det bråk om strandskydd och allemansrätt och Nordpolen. Ska vi privatisera att LEVA, så att vi kan köpa aktier i nyfödda barn med lovande genetiska förutsättningar? Känner att jag pumpar in energi i ett system som bygger på luftpengar och skulder som aldrig kan betalas. Är jag dum, eller vad har jag missat?
 
På tal om:
 

Teknomaderna och minimalismen

Kelly Sutton startade Cult of Less, Francine Jay skrev bästsäljaren The Joy of Less och Dave Bruno utmanade sin prylfyllda tillvaro genom The 100 Thing Challenge.

Initiativen handlar om att försöka göra sig av med majoriteten av sina ägodelar (läs: prylar) för att befria sig från kommersiella drivor, pryl-ångest och den falska lycka det ska skapa att omge sig av många "ting".

Så kallad minimalism.

Själv fick jag upp ögonen för konceptet i somras när jag läste Simplify Your Life av Werner Tiki Küstenmacher.

En del minimalister försöker leva med extremt få objekt, mellan tio och 40. Andra reducerar sina ägodelar till ett par hundra. Men essensen av konceptet känns vettigt och som något alla borde ta till sig. Vi har för mycket jävla bråte. Min personliga favoritsida är Mnmlist som publicerar många tänkvärda stycken.

I senaste numret av tidningen Camino finns ett reportage om de så kallade teknomader – människor som använder sig av dagens teknologi för att kunna leva så mobilt som möjligt. Med tillgång till mobiltelefon och laptop har de allt de behöver och kan jobba varifrån som helst i världen - arbeta på luffen så att säga.

Tack vare internet behöver de bara äga precis vad som ryms i en ryggsäck. Minimalister och nomader samtidigt - ett mycket inspirerande exempel är intervjupersonen i Caminoreportaget, 33-årige Christian Holmquist, som gjort sig av med i princip allt och blivit kringflyttande dykfotograf i Karibien. Sjukt nice. Hans mobila "hem" består i princip av en MacBook, en iPhone, laddare, kamera, två t-shirts och dykutrustning.

"The secret of happiness, you see, is not found in seeking more, but in developing the capacity to enjoy less."

- Socrates


Ny plan således: Bli journalist och jobba rörligt. Fast när jag är klar kommer det väl inte heta "teknomad". I guess.