Great minds... like a think?

 
"Nu börjar vi tänja på gränserna för vad vi faktiskt kan begripa", hörde jag en man på tåget säga.
 
Jag undrade direkt vad han menade med begripa. Begripa rationellt? (Sedan tänkte jag också på att ordet etymologiskt stammar från tyskans begreifen, 'gripa omkring'/'omfatta'). Mannen fortsatte sin utläggning med att vi förgäves försöker förstå saker som är större än oss själva; som universum, livets uppkomst och nedkomst, tid och kärlek. När vi inser var vårt förnuft slutar skapar vi AI som tar vid precis där, sade han.
 
Jag tänkte att premissen för hans resonemang var märklig, just då begripa kan menas 'omfatta'. Människan har alltid skapat saker och sammanhang som är större än hon själv, för att hon de facto är större än sig själv. Hon är allt och allt är hon. Insikten om att vi aldrig kommer att inse det intellektuellt är en insikt i sig. Jag tror att själva bilden av vad som är 'mänskligt' kommer att luckras upp när organiskt och mekaniskt integreras. Men allt på jorden har en halveringstid – allt är i konstant transformation.
 
Jag tänkte på människan som varelse; på att allt är en lek, på att allt är påhittat och konstruerat. När man inser vidden av det börjar man skratta, okontrollerat, och all prestige blir först löjlig, sedan gullig. Man blir full av vördnad för ansträngningen. Världen är som den är med sina instinkter och lustar och vi lägger vårt rutnät av regler ovanpå, som ett filter med maskhål.
 
Jag tänkte på alla de gånger jag som journalist ställt frågan "Varför?" till en intervjuperson flera gånger i följd för att till slut nå essensen bortom etiketterna. Det är svårt när man söker ord i sammanhang där orden inte räcker till. Till slut står man där med känslan och förnimmelsen i handen, som en vacker fågel eller kraftfull atombomb, och kan inte förklara – men man förstår. 'Ord' är ju bara ett ord för 'ord'.
 
Visdom förutsätter frånvaron av tankebrus, men för att nå dit måste vi förstå att det går att ta sig till that state of consciousness. Vi tänker oss fram till insikten om att tanken inte räcker. Så vi måste sluta förkasta tankar och grubberi, det är bränsle för santiago-vandringen i den här fantastiska riktningen. Våga tänka, våga snacka, våga vara så mänsklig att du inser att du till största delen faktiskt är omänsklig.
 
De säger att great minds think alike. Jag undrar om det är för att great minds like a think? Språket alltså, icke att förkasta...
 
1 Lina:

skriven

Hej Anna,
Tack för en magisk blogg <3 Vill du dela med dig av dina bästa boktips? :)

KRAM /Lina

Svar: Hej Lina! Vad roligt att du hittat min blogg av alla miljoner, och gillar't! Mina bästa boktips är nog Skogsliv Vid Walden (Henry Thoreau), Gryning över Kalahari, Sapiens och Thinking Fast And Slow just nu. :) Dina då?
Anna Sandahl

Kommentera här: