Abrapalabra?

En dagens tanke:
 
Ateister säger sig inte tro på gud. Är det inte de som har en bokstavlig tolkning av religion? Det vet ju vad de väljer bort. Annat blir nästan absurt:
 
– Jag vet inte vad det är jag inte tror på, men jag vet att jag inte tror på det.
 
Det är mer än vad agnostiker och troende säger sig veta (de tror ju).
 
Kanske har även ateisterna sina religiösa böjelser bortom vetenskapens tinnar och torn. När blir politisk dogmatism religion? När blir företag som stater och statspolitik religion? Och hur fri är akademin?
 
Kanske är det glappet mellan människans jakt på sanning och människans invant konceptuella tolkning av sin omgivning som kräver religion. Det vill säga ett verktyg för att förstå den nondualism vi dövat med vårt självmedvetna och problematiserande intellekt. Att vi också är energi är svårt att se när allting stannar vid ett dubbelspaltsexperiment och höjda ögonbryn, oavsett vad Einsteins speciella relativitetsteori fastslår:
 
"Concerning matter, we have been all wrong. What we have called matter is energy, whose vibration has been so lowered as to be perceptible to the senses. There is no matter."