Våra egna lagar i vår egen anarki?

 
Vems idéer formar vår bild av framtiden? Digitalt och analogt?
 
I tider som dessa är det viktigare än någonsin att vi inte blomstrar i vår filterbubbla utan vågar kasta oss in i sammanhang där vi inte hör hemma. Att vi bekräftar vår egen världsbild ger tunnelseende på samma sätt som när fundamentalister sväljer sin egen propaganda. Som blinda möss som lyder under totalitaritet.
 
När vi utmanar varandra med nya idéer töjer vi intellektet på samma sätt som när vi reser och får nya perspektiv. Vi berikar varandras vardag genom att diskutera koncept och förändring. Jag tycker att det handlar om helheter, inte sakfrågor. Det handlar om attityder, inte kapital. Och våra nya forum och världar som inte längre begränsas av det fysiska rummet förändrar liksom hela fundamentet för detta, grogrunden för våra nya koncept. De koncept som sedan formar vår verkliga tillvaro, inte tvärtom.
 
Nej, jag tror inte att den digitala sfären förändrar den intellektuella råvaran som sådan. Vi tänker, känner och funderar i samma banor som alltid. Vi har samma behov och viljor oavsett moln. Men olika idéer får möjlighet att gifta sig över gränserna på helt nya sätt. Det kan liksom ta skruv av helt andra proportioner. Och det är awesome. Samtidigt som det förstås kan bli förödande fel lika ofta som det blir rätt. Vi har tillgång till outsinlig information som kan nyansera våra idéer, men vilket urval gör vi och vilken kvalitet skapar vi? Vem är avsändare och framför allt: finns det en agenda?
 
Vårt urval av information blir vårt urval av idéer. Det är lite som med valfriheten. Om vi hade fått halvera eller fördubbla antalet valmöjligheter vi har i livet, hur hade vi valt? Och varför? Allt vi väljer bort finns ju ändå där som bortvalda alternativ, och den bortvalda informationen med dem. Det är som energi – termodynamikens första lag. Ingenting försvinner och det kan vara otroligt stressande i sig.
 
Vi har svårt att njuta fullt ut av valet vi gör för att vi grubblar över alla val vi inte gör. Vill vi se alla vägar vi hade kunnat ta, eller inte? Mår vi bättre eller sämre av det? Någonstans måste vi veta vad vi valt bort för att uppskatta det vi valt. Det handlar om en jämförelse, en försäkran om att vi navigerat rätt. Inte i sakfrågan, utan i idén. Precis som de intellektuella resonemangen i olika forum på nätet...