2016 – ett magiskt år

 
Många säger att 2016 har varit ett dåligt år. Det kanske det har, politiskt och ekonomiskt, men för mig personligen har det varit ett av de bästa åren hittills. Inte på grund av vad jag har sett och gjort, utan på grund av vad jag har lärt mig.
 
Sommar på Ribban i Malmö 2016.
 
Om jag (som är synestet) skulle ge 2016 en färg så hade jag sagt ett mellanting mellan gul och orange – en färg som tydligen representerar energi, värme, lekfullhet, nyfikenhet och nytt, och det passar bra. 
 
2016 blev året då jag blev malmöbo på riktigt. Årets första veckor handlade mycket om företagande, så först några rader om det. Jag byggde om min firma till ett aktiebolag och den kommunikationsbyrå som i dag är Ode Agency, tillsammans med copywritern Linnéa Gudmundson. Avslutade då mina sista uppdrag som redaktör inom magasinbranschen och gick ur bolaget Matliv, som drivs vidare av kokboksförfattaren Anne Aobadia, nu en del av TheDietDoctor (som blivit världens största low carb-sajt!). Därmed lämnade jag journalistiken för att helt satsa på content och copywriting.
 
Linnéa och jag i Resumé i vintras.
 
 
Samtidigt lade min pojkvän Filip mycket tid på att växla upp sitt bolag Agrilogik genom att ta in en stor investering och nyanställa. Allt pitchande tog tid och Filip var bortrest flera dagar varje vecka, medan jag jobbade sena dagar. Det var ett slitigt januari. Just då handlade våra samtal vid middagsbordet väldigt mycket om jobb. Men vi klarade det!
 
I februari firade vi att Filip var utsedd till finalist på Malmö Näringslivsgala, så jag lånade en svart klänning av en vän och var hans plus one. Stolt som en tupp efter allt slit.
 
Filip & jag.
 
Diplom på Malmö Live.
 
 
Mitt i senvintern reste jag upp till Norrköping och hälsade på min gamla vän Isak Wernhoff, som tillsammans med Sebastian Andersson köpte teater Arbis förra året och startade nattklubb. Fantastisk plats! Arbis har tack vare dem blivit en av landets mest livliga musik- och klubbscener och det var roligt att se hur det såg ut bakom kulisserna. Isak och jag tog en helgs semester tillsammans och gjorde absolut ingenting. SVT har förresten gjort en dokumentär om Arbis (och den omdebatterade Swingersklubben i källaren), "Sextemplet".
 
 I entrén till Arbis.
 
 
2016 var året då musiken på flera sätt kom tillbaka i mitt liv. De som känt mig länge vet att musiken är mitt allra största intresse, kanske större än att skriva. Jag fick ett piano till vår lägenhet och tog upp spelandet igen efter 14 år, så nu komponerar jag igen för fulla muggar. Övar just nu på den här av Tori Amos, den här av Joe Hisaishi och jazz av Avishai Cohen.
 
Precis innan vårsolen började titta fram åkte jag på min första TED-talk-dag i Köpenhamn tillsammans med min franske vän Mickaël Mesbauer. Temat för TEDxCopenhagen 2016 var "Reconsider This". Föreläsarna talade om framtidens valutor och banksystem, köttindustrin och inkluderande städer. I pausen åt vi buffé på framtidens mat – insekter. Halvgott och crunchy. Mest intressant under dagen var diskussionen om hur möjligt det är med fler lokalvalutor och vad som händer nästa gång '2008' inträffar i finansvärlden. Jag tycker att det är helt galet som det fungerar nu, så TED-dagen blåste hopp i lamslagna lungor.
 
Would you reconsider?
 
 
I våras packade jag ryggsäcken och hälsade på två av mina äldsta vänner, Sofie som bor i England och Rasmus som läser till läkare i Polen. Intressant att se deras vardag och hemstäder, som i två olika sagor.
 
Filip och Anna Åhlander i Gdansk.
 
Polsk hippiemiddag hemma hos Oskar och Rasmus.
 
Hos Lee och Sofie i Crewe utanför Liverpool.
 
Sofies puttinuttiga engelska radhus!
 
Därpå följde några filosofiska veckor hemma i Skåne. Jag diskuterade begreppet 'synd' på Filsosoficafé på Dunkers Kulturhus i Helsingborg och internet och sanningssökande vid ett föredrag med Alexander Bard. Fascinerades av Sverigeambassadören för Singularity University som talade om artificiell intelligens på Lund Grand Prix 2016 (årets tema där var "Från mikrokosmos till makrokosmos") med det fokus jag tycker är mest spännande, nämligen att vi inte går emot en binär framtid med människa vs. robot, utan en framtid med det artificiella som en del av oss. Har varit rätt så insnöad på det.
 
I våras tog jag även upp föreläsandet igen och har hållit fler kurser, bland annat på Malmö Högskola, Lunds universitet och Berghs School of Communication i Stockholm. I oktober flög jag till Bryssel och startade upp ett kommunikationsprojekt inom hållbarhet. Hade aldrig varit i Bryssel innan, märklig stad – som en blandning mellan Florens och Wall Street. Jag var den enda kvinnan (!) på planet dit, ensam bland kostymklädda affärsmän. En katt bland hermelinerna? 
 
På språng i Bryssel.
 
När sommaren kom åkte jag till Amsterdam tillsammans med Mickaël för att bara försvinna från kartan ett tag. Vi fick bo hos hans vän Noah som driver nederländska think-tanken SMO och visade oss många kreativa ställen i stan över en helg. Det var så himla skönt att åka iväg och bara cykla runt över små broar, kika i second hand-butiker och dricka vin. På något vis känns Amsterdam lite som Malmö. Kanske är det vattnet och alla cyklar?
 
I Amsterdam träffade jag även en person som jag haft kontakt med på nätet i över tio år – Tijmen. Vi började chatta 2006 när musiksajten last.fm matchade våra musikprofiler som "100% träff". Genom åren har vi chattat om musikproduktion, relationer, låtskrivande och entreprenörskap (i dag är han co-founder av musiktjänsten Chordify) och plötsligt, i år, träffades vi i en liten båt på Amsterdams kanaler. Spännande och väldigt fint. Det blev många skratt och långa samtal sent inpå kvällen. Uppenbarligen var ingen av oss någon catfish.
 
Jag och Tijmen på Pllek i Amsterdam.
 
 
2016 blev året då jag gick på "middagsbio" för första gången – bio med bar och fåtöljer där man serveras mat och vin och det spelas livejazz i foajén innan visningen. Det blev året då jag hade en minst sagt färgglad Tim Burton-fest och gick på upptäcktsjakt med handskrivna ledtrådar genom Malmö efter en läderbunden bok med quetzalmotiv. 
 
Filip & Hanna á la Tim Burton.
 
Morsekodad lapprunda på födelsedagen.
 
 
Jag åkte rullskridskor iförd en rosa rock och med fjädrar på huvudet. Jag for på mitt första Burning Man-event, The Borderland, och väckte liv i delar av mig själv som länge sovit. Det var en omvälvande upplevelse som jag har bloggat om både ur ett spirituellt perspektiv och ett politiskt och som renderade många dikter. I höstas följde jag och Filip upp det med att åka till Re:Devolution, en burner-helg i Skånes skogar.
 
The Borderland 2016. Foto: Mads Høbye
 
Henrik och jag i soluppgången. Foto: Andreas Ni
 
The burn på Borderland. Foto: David Darko
 
Fina Anna Lindgren med sin egenbyggda "Oraculator". Foto: Yann Houlberg Andersen
 
Re:Devolution i Skåne i november. Foto: Sascha Baridara
 
Re:Devolution.
 
 
2016 byggde jag och tre vänner en 'space dome' av träplankor med en stjärnkikare som vi kallade "The Star Gate". Jag blev introducerad för serien Sandman, lärde mig spå i kort och startade en filosoficirkel i Malmö. Jag hade mina första samtal med investerare, anställde min första person på heltid i bolaget och sabrerade min första champagne (utan att flå handen!). Jag upptäckte Creative Mornings frukostträffar, Jane (nätverk för kvinnor i kreativa näringar) och är nu själv på väg att dra igång ett koncept inför 2017 tillsammans med några andra ur Malmös reklam- och kommunikationsbransch. Jag gick även med i styrelsen för en verksamhet som just nu crowdfundas, vilket kommer presenteras i vår.
 
När dagarna började bli kortare förekom jag och Filip hösten genom att ta 10 dagar off. Vi satte oss på ett tåg i 26 timmar mot Sveriges nordligare breddgrader för att vandra i Sarek och vildmarken kring Saltoluokta och Kvikkjokk. Kargt, kallt (vårt dricksvatten frös till is på nätterna), fantastiskt och tyst, så när som på renarna och rovfåglarna. Tungt med all mat och tältet på ryggen, men det var det värt, alla gånger. Breathtaking.
 
Borstar tänderna redan vid kl 20.
 
Under 2016 har jag utmanat mig själv, tänjt på gränser och kastat mig ut i det okända. Jag har upptäckt nya stigar på min andliga upptäcktsfärd och i min kreativitet. Nya resor, konceptutveckling, perspektiv. Året har nästan varit sömnlöst, så nästa år ska jag sova ordentligt. Men på de där småtimmarna jag har läst många mystiska böcker och dansat tills solen gått upp.
 
Framför allt är jag tacksam över allt jag har lärt mig och över hur generösa både främlingar, vänner och familj har varit, gång på gång. Så 2017 vill jag ge omvärlden flerfaldigt tillbaka! Att flytta till Malmö var ett klockrent beslut, det är en imponerande stad med glöd och vibe, full av öppna och accepterande människor. Jag och Filip stormtrivs.
 
Och Erika blev färdig läkare i somras!
 
 
2016 var svårt, tufft, magiskt. Vi ses 2017, då ska vi leka ännu mer.
 
/A

Kommentera här: