Sanningen är förändring

 
 
Det finns en nerv i saker och ting, i det vissa människor gör, som ringer kvar även efter att intrycken blivit tolkade. Jag har länge undrat vad nerven är. Den är som ett moll-7-ackord mitt i en durmelodi eller en skåra i trägolvet. Stundvis känns den som melankoli, men det tror jag bara är för att normen inte tillåter den. Samtidigt är det den som ger koncept sin karaktär. Och tittar man närmre består hela världen bara av en massa nerver. Som ett elnät fast av idéer. Sådant som avviker. Det är det som utgör förändring. Och sanningen är förändring (därför tror jag inte att det finns någon sanning). Något som ständigt befinner sig metamorfos och vibrerar kan inte fångas eller bevaras. Därför är de heligaste skrifterna aldrig hemliga sanningar utan riktlinjer. Som guideböcker för nomader eller gospelkörer för döva – totally useless. Hur tidigt i livet slutar vi förstå?

Kommentera här: