Den digitala transformationen = en ny jobbdemokrati?

 
Det är söndag och jag sitter på balkongen och jobbar. Förra veckan jobbade jag från en strandbar i Spanien. Jag har jobbat från kenyanska sydkusten, från Karibien, från Colombia och Hanoi i Vietnam. Så länge jag har bra WiFi-uppkoppling kan jag i princip jobba varifrån som helst – och så blir det för allt fler.
 
I september 2014 visade en ny studie att var tredje amerikan numer jobbar på frilansbasis. Vanligast var det i generationen Millennials (38 procent) – samma generation som jag tillhör (jag är född 1988).
 
I och med att vi som jobbar såhär "rörligt" blir fler – frilansar, egenföretagare, entreprenörer – skapas även fler öppna träffpunkter där vi kan sitta och jobba tillsammans. Open offices, co-working spaces och kreativa hubbar. Vi bevittnar just nu en enorm omstrukturering i arbetslivet tack vare den digitala transformationen. Det kan verka som om vi går mot en segmentering av arbetsmarknaden, mot mer individualism – men jag funderar på om det i slutändan inte blir precis tvärtom.
 
Såhär:
Dagens hårda konkurrens och prispress tvingar storföretagen att banta ner oranisationerna och rationalisera bort anställda. Färre personer gör fler personers jobb – en del bränner ut sig och säger upp sig i protest. Lägg till detta den annalkande automatiseringen, som gör mänsklig insats överflödig när robotar och datorer utför våra uppgifter snabbare och billigare. Många menar att de nya tjänster som uppstår i och med automatiseringen inte täcker upp för de förlorade arbetstillfällen den innebär (det är dock en egen diskussion).
 
Resultatet blir att en massa kompetenta ex-anställda kastas ut på marknaden. De söker nya möjligheter och skaffar F-skattsedel. Och fler företag välkomnas förstås av politikerna: fyra av fem jobb skapas i småföretag. Med fler entreprenörer har konglomeraten och storbolagen inte längre samma monopol på marknaden. Vi går mot en individualiserad arbetsmarknad med massor av egenföretagare, vilket får positiv effekt på BNP.
 
Men sedan händer något. Dessa ensamma egenföretagare söker ett socialt sammanhang. Tillhörighet, gemenskap, kontext. Därför växer det fram knytpunkter. Samlingsplatser och öppna kontor där alla egenföretagare kan samlas. Och där börjar egenföretagarna att samarbeta.
 
Jag satt själv på ett frilanskontor där detta skedde. En av oss ville ge ut en bok, men kände inte för att vända sig till de stora bokförlagen som tar en stor del av kakan via royalties. I stället insåg hon att vi hade all kompetens på kontoret – en originalare, en korrekturläsare, en illustratör, en redaktör osv. Så vi gick ihop, startade en ekonomisk förening och gav ut boken själva. Alla bistod med tjänster från sina företag och fakturerade föreningen, medan föreningen fakturerade henne (kund). = Vi som egenföretagare gick ihop, bildade förening och köpte tjänster av varandra.
 
Det är det här som händer. Splittringen leder till nya formationer. I stället för en marknad med få storföretag, massor av anställda och en hierarkisk struktur, bildas kollektiv av egenföretagare där strukturen ser annorlunda ut. Vi bestämmer själva, vi har ingen maktstruktur, vi slipper långa beslutsprocesser och – framför allt – är vi helt fria. Vi köper tjänster av varandra.
 
Vissa av oss växer förstås till stora företag i drakarnas näste. Men många känner helt enkelt inte för det. Många har inte startat eget för att de ville, utan för att det blev så (de blev uppsagda, det kändes tryggare än en anställning etc) och de har ingen ambition att bli nya Volvo. De ofrivilliga egenföretagarna. De tar sig an uppdrag tills de har nog för heltid, sedan börjar de tacka nej och tipsar kollegan i stället. Så har jag själv gjort flera gånger. Vi ger varandra jobb – konkurrenter och kollegor samtidigt.
 
Det fantastiska är även att vi inte är utlämnade till samarbetsparners i vår direkta närvaro. Att de nya tjänsterna kan utföras varifrån som helst innebär att vi kan jobba över gränserna i internationella projekt. Arbetsmarknaden är global i min laptop. Mina potentiellt bästa samarbetspartners kanske råkar bo på andra sidan jordklotet – då kan jag välja att samarbeta med just dem.
 
Jag har ingen direkt poäng med det här inlägget, mer än att jag tror att utvecklingen är positiv både ur ekonomiskt och ideologiskt perspektiv. Många små kollektiv är bättre än ett fåtal större monopol och hierarkiska strukturer. Kreativa kollektiv där individen fortfarande är fri. 
 
 
 

Eine liebeserklärung

There are experiences that most people avoid talking about, because they don’t fit into the reality of everyday life and defy rational explanation.

”For one who is initiated into these mysteries, not only comes to doubt the being of things of sense, but to despair of it. In part he brings about the nothingness of such things himself in his dealings with them, and in part he sees them reduce themselves to nothingness.” – Hegel


Allt sitter ändå ihop, och när vi förnimmer det är det magiskt.


Our western perspective on the world developed with the creation of an ego that was capable of contrasting itself with the surrounding world; that regarded the world as an entity, an object – essentially, a mind that could objectify the world around it. From this foundation, scientific research of today has concentrated more and more on the quantitative, measurable aspects of nature, employing increasingly advanced technology to measure components of any phenomenon.

Vi båda vet förstås detta när vi springer ikapp med andan i halsen och solen går upp över Öresund. Medan Wall Street och Silicon Valley springer ikapp på andra sidan världen. När det har hunnit bli så sent att det är tidigt och vi skiter i allt. I början av juni 2015 och alla andra sover, precis som vanligt.