Ordets filosofiska makt

 
 
Läser boken "Media semiotics" till tentan och snubblar över Saussures tankegångar kring språk och verklighet. Han lär ha sagt att ord hjälper oss att kategorisera världen på ett meningsfullt sätt och att "medvetandet är uppbyggt av språk". Det här fick mig att tänka på en dagbokstext som jag skrev i juli förra året. Utdrag för alla er überintresserade:
 
"I både Tao te ching, Zens Tre Pelare och Oshos bok om Upplysningens ABC talar de om samma sak. Ord är begränsande. Så fort vi sätter ord på något, begränsar vi detta. Istället för att bara titta på en soluppgång och uppleva den med våra sinnen, säger vi något i stil med, "o, så vackert". Och plötsligt har vi definierat den som "vacker". Inte orange, inte oändlig, inte varm, inte stilla. Utan "vacker". För det finns inget ord som omfattar allting, inte ens ordet allting. Därför är det bättre att bara känna och uppleva än att stöpa om allt i ord. Och jag som har byggt hela mitt liv kring ordet. Borde jag sluta jaga definitioner? Osho skriver: "det bästa är tystnad." Han skriver att vi ska undvika intellektuella ord..."
 
Nu är det november 2012 och jag läser följande i Bignells bok: är orden bara medium för budskap, eller ger ordet saker och ting form och betydelse? Om det sistnämnda stämmer så existerar ingenting, innan tecken och medier.
 
Språk går från att vara ett "instrument för att uttrycka tankar" till att vara det som i själva verket konstituerar våra tankar.
 
Här blir jag förvirrad. Våra västerländska läror beskriver hur ordet utgör våra tankar och att ingenting kan existera innan vi begreppsgör det. Och sedan läser jag österländsk teori hur orden är de som begränsar – som för oss  längre bort från en totalupplevelse av omvärlden.
 
Här handlar det inte om att kategorisera och beskriva med akademiska termer. Här handlar det om ljumma mantran, totalperception av färger, ljud, taktiliteter. Och hur är det till exempel när jag sätter mig vid pianot, läser noter och spelar? Är det musiken som är språket och noterna som är texten? Vad är medium/innehåll?
 
Jag fascineras lika mycket av båda perspektiv, men det blir konstigt när det ska tentas av och jag lär mig detta västerländska sätt som "korrekt". Och läraren säger inte ens nämner att detta är ett av många sätt. Inte heller läroboken.