Teknomaderna och minimalismen

Kelly Sutton startade Cult of Less, Francine Jay skrev bästsäljaren The Joy of Less och Dave Bruno utmanade sin prylfyllda tillvaro genom The 100 Thing Challenge.

Initiativen handlar om att försöka göra sig av med majoriteten av sina ägodelar (läs: prylar) för att befria sig från kommersiella drivor, pryl-ångest och den falska lycka det ska skapa att omge sig av många "ting".

Så kallad minimalism.

Själv fick jag upp ögonen för konceptet i somras när jag läste Simplify Your Life av Werner Tiki Küstenmacher.

En del minimalister försöker leva med extremt få objekt, mellan tio och 40. Andra reducerar sina ägodelar till ett par hundra. Men essensen av konceptet känns vettigt och som något alla borde ta till sig. Vi har för mycket jävla bråte. Min personliga favoritsida är Mnmlist som publicerar många tänkvärda stycken.

I senaste numret av tidningen Camino finns ett reportage om de så kallade teknomader – människor som använder sig av dagens teknologi för att kunna leva så mobilt som möjligt. Med tillgång till mobiltelefon och laptop har de allt de behöver och kan jobba varifrån som helst i världen - arbeta på luffen så att säga.

Tack vare internet behöver de bara äga precis vad som ryms i en ryggsäck. Minimalister och nomader samtidigt - ett mycket inspirerande exempel är intervjupersonen i Caminoreportaget, 33-årige Christian Holmquist, som gjort sig av med i princip allt och blivit kringflyttande dykfotograf i Karibien. Sjukt nice. Hans mobila "hem" består i princip av en MacBook, en iPhone, laddare, kamera, två t-shirts och dykutrustning.

"The secret of happiness, you see, is not found in seeking more, but in developing the capacity to enjoy less."

- Socrates


Ny plan således: Bli journalist och jobba rörligt. Fast när jag är klar kommer det väl inte heta "teknomad". I guess.