The story of the story

 
 
 
Vad är det som händer?
 
Rymdtrafik, open source AI och elektroniska hjärnimplantat – men inom 5-10 år är nog vatten en bristvara även här och en viktigare komponent i investeringsportföljen än allt vad lantbruksmaskiner, solenergi och e-hälsa är.
 
Neurovetare göra sig icke besvär. 
 
Vi har fullt upp med att försöka rekrytera programmerare och utvecklare som vet sitt värde och ryker för 60, 70 lax i månaden (inkl bollhav och Nespresso-maskin) som en annan marknadschef. Vi implanterar balla chip i händerna för att öppna dörren till hyreshuset, men öppnar inga dörrar i det undermedvetna så som vi de facto besitter potential att göra – åtminstone inte på bred front. Vi kallar kvantfysiska kinesiska experiment telepati men varken tele eller patos rimmar med vad vi uppnår. 
 
Baaaah bullshit.
 
Allt vi vill bygga har vi redan byggt! Allt vi vill bygga finns redan! Det bygger sig självt! 
 
Anslaget är svagt. 
 
IT-bubblan en tech-bubbla, eller var det vice versa?
 
Den som går vinnande ur det här är den som kan berätta. Det kan vi nog alla om vi dövar det limbiska systemet till självhypnos och frigör det som kliar under huden; vår sprittande iver och drivkraften som vill bygga. Det som ytterst är stiltje men som ter sig som vågrörelse och växtkraft. Noll, två, noll två... Motsatser, inga motsatser – entropi.
 
Och så börjar vi om igen.
 
Vackert som en sommarsång på skolavslutningen när björklöven prasslar och skjortan är sträv, och alla undrar vem i klassen som kommer att falla och vem som kommer att ge sig av. Någon blir snusmumrik och någon nomad...
 
Det är oberoendeframkallande. Ett själ(v)försvar.
 
Jag följer de multipolära kreatörerna i Silikondalen om nätterna och när de rastar kapitalistnäsorna i Nevada-öknen åker jag på mitt eget burning man i Danmark, men vi pratar nog om samma saker ändå. Vi är nere i kaninhålen och uppe i klocktornen och inser att intuitionen aldrig dött sedan medeltiden, magi förvandlades till självklar teknologi – men vad är magiskt i dag? Intuitionen väntar och pockar. Förr var det 0.7-stift till blyertspennor, i dag är det drönare.
 
Svaret (och frågan) stavas förmodligen kontroll. Härmed dödförklarar jag intuitionen. Annars kan den ju inte återuppstå.
 
Vi profiterar på big data, för än finns ingen världspolis som kan reglera vår exploatering annat än av samma proportion som GDPR. Vilket kontrollorgan håller internet rumsrent? Ingen, för det skulle ju vara demokratiskt och öppet. Eller vänta. Vad händer när man inte längre får lov?
 
Det ökenråttorna/talangerna gör är väl att försöka överbrygga de dimensioner vi i stort sett vet finns, like the flatlander, och det kan bara göras i hjärnan, och hjärnan är plastisk. Så låt oss börja där, i våra egna skymslen och vrår.
 
Men först den externa kopplingen: elektromagnetismen, tidvattnet och double slit. Kan cancer göra det exponentiellt så kan vi. Kraften är ju vår. Kom liljor och akvileja...
 
Plastisk, spastisk och alldeles fantastisk, men högerhanden sover när den vänstra är alert...
 

Great minds... like a think?

 
"Nu börjar vi tänja på gränserna för vad vi faktiskt kan begripa", hörde jag en man på tåget säga.
 
Jag undrade direkt vad han menade med begripa. Begripa rationellt? (Sedan tänkte jag också på att ordet etymologiskt stammar från tyskans begreifen, 'gripa omkring'/'omfatta'). Mannen fortsatte sin utläggning med att vi förgäves försöker förstå saker som är större än oss själva; som universum, livets uppkomst och nedkomst, tid och kärlek. När vi inser var vårt förnuft slutar skapar vi AI som tar vid precis där, sade han.
 
Jag tänkte att premissen för hans resonemang var märklig, just då begripa kan menas 'omfatta'. Människan har alltid skapat saker och sammanhang som är större än hon själv, för att hon de facto är större än sig själv. Hon är allt och allt är hon. Insikten om att vi aldrig kommer att inse det intellektuellt är en insikt i sig. Jag tror att själva bilden av vad som är 'mänskligt' kommer att luckras upp när organiskt och mekaniskt integreras. Men allt på jorden har en halveringstid – allt är i konstant transformation.
 
Jag tänkte på människan som varelse; på att allt är en lek, på att allt är påhittat och konstruerat. När man inser vidden av det börjar man skratta, okontrollerat, och all prestige blir först löjlig, sedan gullig. Man blir full av vördnad för ansträngningen. Världen är som den är med sina instinkter och lustar och vi lägger vårt rutnät av regler ovanpå, som ett filter med maskhål.
 
Jag tänkte på alla de gånger jag som journalist ställt frågan "Varför?" till en intervjuperson flera gånger i följd för att till slut nå essensen bortom etiketterna. Det är svårt när man söker ord i sammanhang där orden inte räcker till. Till slut står man där med känslan och förnimmelsen i handen, som en vacker fågel eller kraftfull atombomb, och kan inte förklara – men man förstår. 'Ord' är ju bara ett ord för 'ord'.
 
Visdom förutsätter frånvaron av tankebrus, men för att nå dit måste vi förstå att det går att ta sig till that state of consciousness. Vi tänker oss fram till insikten om att tanken inte räcker. Så vi måste sluta förkasta tankar och grubberi, det är bränsle för santiago-vandringen i den här fantastiska riktningen. Våga tänka, våga snacka, våga vara så mänsklig att du inser att du till största delen faktiskt är omänsklig.
 
De säger att great minds think alike. Jag undrar om det är för att great minds like a think? Språket alltså, icke att förkasta...
 

Så ska Google definiera sanning

 
 
När våra vardagliga frågor besvaras av Googles sökresultat, och dessa styrs av popularitet snarare än vetenskap, måste den privatägda nätjätten hitta ett sätt att "ranka sanning och kvalitet". 
 
Hur gör man egentligen det? Hur programmerar man en algoritm som mäter den objektiva sanningshalten och kvalitativa verkshöjden i innehåll på nätet? Hur mjuka värden kan egentligen den artificiella intelligensen Google hitta i den stora databasen av information som är Internet?
 
Som journalist intresserar jag mig för hur världens största sökmotor ska axla det ansvar som journalister, forskare och beprövade encyklopedier tidigare hade, nämligen ansvaret som grindvakt i virrvarret av information, vilket jag bloggade om i juli förra året (Sökjättarnas spelade altruism – journalistik och marknadsföring in the time of big data).
 
Googles huvudsakliga lösning är The Knowledge Graph som lanserades 2012. Kunskapsgrafen en slags egendesignad kunskapsbas som allt innehåll på nätet jämförs med och analyseras utifrån med hjälp av semantiska sökningar. (En semantisk sökning är en sökning som inte behöver göras på ord, utan på begrepp. Söker du på "Stad i Italien" kommer Google att svara med exempel som Rom eller Florens, i stället för sidor som heter just Stad i Italien. IDG beskrev det väldigt pedagogiskt för drygt tio år sedan när begreppet var nytt, med den här bilden:)
 
 
Mängden information på nätet är nu så stor att det blir allt svårare att sålla sann, relevant information från irrelevant och falsk. Det räcker att studera söktendenserna efter Trumps valkampanj så förstår du det. Googles förmåga att servera dig så högkvalitativa svar på dina sökningar som möjligt är dock avgörande för ditt förtroende för Google som sökmotor, annars går du någon annanstans.
 
Som världens största fönster ut mot ett globalt och till synes oändligt arkiv av information – ett modernt papyrusbibliotek av Alexandria (som dock analogt brann ner) – är det Googles naturliga ansvar att kunna sålla rätt. Även som försäljare av annonsplatser och AdWords åt företag som vill nå avancerat segmenterade målgrupper med kommersiellt innehåll är det av största vikt att Google kan värdera information på rätt sätt. 
 
En otrolig uppgift!
 
Dagens sökresultatet är fortfarande en salig blandning av kommersiellt, icke-kommersiellt, vetenskapligt, personligt, privat, underhållande och granskat innehåll. Ska man lyckas verifiera information och kunna skilja på sant och falskt måste man göra det enligt någon form av strikt bedömningsmatris eller intelligent checklista. Det är just den checklistan man nu håller på att utveckla. 
 
Författaren och toppbloggaren Neil Patel beskrev The Knowledge Graph som Googles sätt att bygga "the largest warehouse of knowledge in human history – and it's doing it with your help." Notera det sistnämnda. 
 
 
"The resolution of that data is so good, we are like gods"
Grejen är att Googles faktacheck i princip görs utifrån Wikipedia. Och vad är Wikipedia? En öppen encyklopedi där vem som helst kan skriva i princip vad som helst. Nåja, det finns en redaktion och ett redaktionellt arbete, och jorden blir inte är platt bara för att 99% av internetanvändarna plötsligt säger det – men ändå. Detta problematiseras delvis i artikeln Wikipedia is basically a corporate bureaucracy, according to a new study som kritiserar Wikipedias nuvarande sätt att drivas, vilket påverkar vad som slutligen prioriteras av den fria encyklopedin. Citat nedan – observera att man här talar om skapandet av kunskap.
 
"Wikipedia is a voluntary organization dedicated to the noble goal of decentralized knowledge creation. But as the community has evolved over time, it has wandered further and further from its early egalitarian ideals, according to a new paper published in the journal Future Internet. In fact, such systems usually end up looking a lot like 20th century bureaucracies.
– The resolution of that data is so good, we are like gods. We can look at that system now, we can fast forward, we can rewind.
This makes it possible to track how complicated abstract ideas like honesty, fairness, and authority emerge and evolve in a community like Wikipedia, in much the same way financial analysts track prices and monetary flow.
– You start with a decentralized democratic system, but over time you get the emergence of a leadership class with privileged access to information and social networks. Their interests begin to diverge from the rest of the group. They no longer have the same needs and goals. So not only do they come to gain the most power within the system, but they may use it in ways that conflict with the needs of everybody else.”
 
Wikipedia är inte ett helt okomplicerat maskineri. Samtidigt är det den viktigaste byggstenen i den kunskapsbas som utgör Googles Knowledge Graph, tillsammans med Freebase, CIA World Factbook och en rad andra källor och svarsmotorer som fungerar på samma sätt som Wolfram Alpha och Watson.
 
Googles definition av sanning och kvalitet bygger därmed till stor del på gemene mans definition av sanning och kvalitet, vilket vi skulle kunna kalla för en populistisk sanning. 
 
Men om nu Googles sökresultat sätts ihop baserat på popularitet – alltså det som flest användare sökt på, läst och klickat på – borde inte hela Google bara servera virala snackisar och klickfiske?
 
 
En kamp mot eller för "folkets sanning"?
Det är just detta The Knowledge Graph ska råda bot på. The Knowledge Graph analyserar bland annat fakta, citat och utgående länkar som ger allt innehåll på nätet ett slags betyg i sanningshalt och trovärdighetsgrad. Problemet – eller ska jag skriva möjligheten? – är dock att en sajt som använder Wikipedia som referens alltså bedöms ha en hög trovärdighet. Om Wikipedia är av en sammanslagning av digitaliserade bibliotek, forskning och kunskapsbanker och allmänhetens överenskommelse om vad som är sant, ger det då en korrekt indikation om vad som är trovärdigt innehåll?
 
När du söker på något på nätet och får upp en lista med sökresultat så har Google gjort en omfattande analys av din egen sökhistorik, din geografiska plats och sättet du formulerat din fråga på, men också av vad andra med din sökhistorik har sökt på, hur sökresultatens innehåll ser ut och är strukturerat och vilka källhänvisningar innehållet använder.
 
Som jag ser det leder det till en rad problem.
 
Vad händer till exempel om man skriver om ett alldeles nytt ämne, som en ny startup, en ny teknologi, en ny upptäckt som aldrig förr beskrivits, som saknar befintlig terminologi? Vad händer när det är omöjligt för en författare att referera till andra webbsidor som enligt Google har vetenskaplig tyngd? Eller är det ett obefintligt problem?
 
Jag ställer mig själv två frågor här:
 
• Om forskning enligt vetenskaplig metod säger X, men gemene man i majoriteten av innehållet på nätet säger Y, vem vinner? Vad är sant? Båda borde finnas med och nyansera svaret i Wikipedias katalog. Finns det en dissonans mellan dessa torde det väl handla om faktaresistens. Vad göra med det, Google?
 
• All kvalitativ och kvantitativ forskning utgår ifrån olika grundläggande antaganden, så kallade paradigm. Är det överhuvudtaget vetenskapligt att formulera en hypotes helt fristående från tidigare vetenskap? Är inte alla sanningar (notera pluralis!) derivat av tidigare sanningar, det vill säga det som "hittills bedömts som mest sant"? 
 
Egentligen handlar dessa frågor om huruvida folkets sanning nu blir den vedertagna sanningen. Mest oroad är jag över vilka rasistiska och populistiska konsekvenser detta kan få. Vad händer när tillräckligt många tror att människor födda i en viss del av världen har en viss typ av personlighet, och publicerar dessa budskap överallt på nätet? När fördomar blir så vitt spridda att de blir sanningar, och får skjuts av algoritmer? När det skrivs tillräckligt ofta med tillräckligt många hänvisningar till (semigranskade) källor?
 
Drar vi det ännu längre blir det här en vetenskapsfilosofisk diskussion om realism och idealism, eller snarare om antirealism. Är (blir) världen vad vi beskriver den att vara, eller finns det en verklighet oberoende av våra observationer och beskrivningar? Finns det "väsentligt vetande" och vem bestämmer i så fall vad som är väsentligt?
 

Ta 'Google' till exempel. Googles namn kommer från "googol", en term för talet tio upphöjt till hundra (10100). Enligt Wikipedia har antalet elementarpartiklar i universum uppskattats till hundra triljoner gånger färre än en googol. Wikipedia hämtar i sin tur den här informationen från Googles beskrivning av boken Mathematics and the Imagination, först utgiven 1940. Är detta en trovärdig källa och en godtagbar sökning för mig i dag, lördag 12 februari 2017? Vad kommer det att stå här om ett år, två år, 200 år?

 
Med övermänsklig fingertoppskänsla för budskap between the lines
Kanske en dag, när Google och Wikipedia indexerat all befintlig kunskap, litteratur och forskning – när alla bibliotek och museer digitaliserats till binära data (det är redan på gång, se till exempel Google Art Projects samarbete med en rad konstmuseer) – kan Google "pinga" varenda påstående mot en vetenskaplig ram. Hur demokratiskt kan något folkvalt men kommersiellt bli? 
 
När all denna data samlar och analyserar sig själv och rent språkligt blivit så intelligent att den uppfattar nya nivåer av post-ironi, dystopisk poesi, språkbrytning eller kanske till och med prosodi/satsmelodi, kan den då agera grindvakt för faktisk realistisk sanning? Närmar vi oss då singulariteten och blir Google då en form av Gud?
 
Tills den eventuella dagen är egentligen allt bara ett arbete med att hinna ikapp att indexera befintlig vetenskap. När det är färdigt kommer det att handla om ett konstant verifierande och justerande. Jag har tidigare skrivit att sanning är förändring – det enda sanna är processen – och det tror jag fortfarande.
 
 
Den utlimata formen av co-creation – eller ett slaveri för sökmotoroptimering?
Vissa spår att SEO (sökmotoroptimering av innehåll) därför är på dekis. Som marknadsförare är det inte lönt att snacka om SEO i bemärkelsen sökordsoptimering längre. Jag vill mena att SEO visst är intressant, men att det inte längre handlar om att omarbeta excellistor av sökordskluster till läsarvänliga texter. Sökalgoritmerna är redan så pass intelligenta att de kan sålla agnarna från vetet – det kvalitativa innehållet från det medelmåttiga. Det är det algoritmuppdateringar som Panda, Penguin, Hummingbird och Pigeon syftar till och som jag har skrivit mer om på min företagsblogg.
 
Neil Patel beskriver detta väldigt bra i ett blogginlägg:
 
"As a content marketer and blogger, you have a responsibility to make the World wide web as useful as possible. How? By figuring out exactly what your topic is, who your target audience is and how to connect their searches with the right information. As long as you can do that consistently, Google will send you more traffic. When your site gets more search users, Google will be better able to extract powerful and accurate data about the users. Trust me on this: Google actually needs your web page to rank highly, maybe even more than you need to improve your search performance. That’s what helps Google continue to be the most formidable search engine in the world."
 
Är Google Gud eller monster?
 
Kanske en pojkdröm som nu förverkligas med episka proportioner.
 
Sådana var åtminstone ambitionerna, när Amit Singhal, SVP Engingeering på Google, skrev såhär på Googles officiella blogg i samband med lanseringen av kunskapsgrafen:
 
"We hope this added intelligence will give you a more complete picture of your interest, provide smarter search results, and pique your curiosity on new topics. We’re proud of our first baby step—the Knowledge Graph—which will enable us to make search more intelligent, moving us closer to the "Star Trek computer" that I've always dreamt of building."